Fin dag

Idag har det varit en fin dag, både vädret och hur min dag artade sig. Det har ju varit soligt och vackert ute, med kall och frisk luft! Så jag kände för att vara utomhus och pappa skulle ut och greja så jag hängde på. Jag fick hugga ved haha, och sen satt vi ute och drack kaffe och åt kanelbullar. Sen var planen att jag skulle vara med Anna på eftermiddagen och sen dricka lite vin på kvällen med några av hennes kompisar, men så ringde de från jobbet och frågade om jag kunde jobba. Och jag vill ju jobba och tjäna pengar så mycket jag kan nu, så jag åkte in och jobbade 14-21:30 istället. Så det var bra. Jag har även fått många turer inbokade mellan 19e dec och 6 jan! Money money money..
Nu ska jag kika lite på gossip girl, jag är väldigt inne i det nu, kan inte sluta kolla :)

Kram

Bullbakning!

Idag har jag bakat kanelbullar, blev inga lussebullar än för vi hade inte saffran. Men det var kul att baka, jag hade lite bak och matlagnings-abstinens i Ghana så jag får ju passa på. Dom blev inte helt lyckade däremot för degen ville inte jäsa, men dom blev ganska goda ändå. Mer jag har gjort idag är tränat, städat ur lite lådor i mitt rum, ringt massa samtal. Bland annat till läkarhuset för att prata om vacciner. För jag ska ju tillbaka till Ghana snart för den som inte hade hängt med på det! Jag har tänkt mig någon gång i slutet av januari, får se vilket datum jag kan hitta billiga biljetter. Och den här gången ska jag inte åka dit som volontär utan jag ska bo och jobba där i ungefär 5 månader. Först ska jag bo hos Mama Mina i några veckor, sen flytta till ett eget ställe. Och för att kunna det måste jag ju ha ett jobb som ger mig betalt, och som jag nämnt förut ska det inte vara så svårt att få jobb för oss utlänningar. Jag har något lite på g men jag vet inte hur det blir med det så jag fortsätter att leta lite här hemmifrån. Men annars löser det sig när jag kommer dit. Man tjänar inte så jätte mycket där men det är billigt att bo och leva så det går ju ihop fint. Självklart ska jag ju åka till barnhemmet och rehab centret då och då! Barnhemmet är en av de första sakerna jag kommer göra, det går ju inte att stå emot. Och på rehab kan jag vara ofta för det är så nära. Åh vad jag längtar nu, barnen och rehab folket och Mama Mina och familjen.. Jag hoppas Grace, Kwesi och Francis är kvar när jag kommer, alltså Mama Minas hjälpredor/fosterbarn.

Planen är såhär nu, jag bor i Ghana tills ungefär juni, jag vet inga datum än. Sedan blir det kanske Norge och jobba i två månader, för jag behöver tjäna ihop pengar då för jag ska nämligen börja plugga till hösten (förhoppningsvis). Jag har hittat ett program som är precis det jag vill plugga, det är som om dom har skapat det för mig! Det är på Södertörns högskola utanför stockholm vilket också är perfekt för jag vill plugga och bo i stockholm. Problemet är bara att jag kanske inte kommer in.. Jag har ju inte gjort högskoleprovet för jag har varit borta varje gång. Och det som är nu på våren kommer jag ju inte kunna göra för då bor jag i Ghana. Och jag har kollat på statistiken och det verkar inte vara jättelätt att komma in. Så det är jag lite ledsen över nu för jag vill verkligen gå det programmet. Och jag vill börja plugga nästa höst, inte vänta längre. Men jaja det är väl bara att söka och hoppas på det bästa.

Nu är det dags för film i min lilla stuga :) Kram kram

Hemmaaa!

Hemma i Sverie.. Jag vet inte var jag ska börja, känns som att det finns för mycket att säga så det blir inget alls av det istället hehe. Det blev lite dåligt med uppdatering på slutet, vi hade knappt tid med internet café sista tiden där borta. Vi hade ju jobbet som vanligt och massor med saker vi ville och behövde göra innan vi åkte hem! Men som en liten sammanfattning av sista veckan då.. Vi jobbade på rehab måndag och onsdag som vanligt, sen åkte vi dit på torsdagkvällen för att hänga med dom sista gången och säga hejdå. Det var riktigt mysigt sista kvällen faktiskt, vi knäppte en himla massa kort med alla killarna och personalen. Och så satt vi bara och pratade och umgicks, det var jätte mys.Vi fick mycket fina ord och dom är så tacksamma mot oss så man känner sig så otroligt uppskattad. Jag saknar verkligen det stället redan, så jag längtar tills nästa gång. Och jag har kontakt med några av dom som man fick lite extra bra kontakt med. Förutom rehab gjorde vi lite shopping, lite besök hos johanna och barnen, och lite sol och bad! Vi var på stranden en dag och vid lilla hotellpoolen en dag, vi behövde ju njuta lite av sista tiden i värmen innan man kommer hem till vintern. Så det gjorde vi, och nu är vi här.. i kylan. Men det är skönt också, jag har en myskänsla hela tiden för det är liksom burrigt och gosigt. Haha det var min bästa beskrivning, men jag menar att när man är van med att gå lättklädd och alltid tycka det är varmt så är det mysigt att sitta inne med en film och tända ljus när det är mörkt ute, och gosa in sig i ett varmt täcke. Och jag känner lite av julstämmningen, nästan iaf. Jag längtar jätte mycket tills allting är pyntat och julfint överallt, jag älskar verkligen julen. I ghana har dom tydligen nästan lika på julen som oss. Dom pyntar också med glitter och julgran och rött och grönt och allt sånt, det visste jag inte faktiskt. Skillnaden är att där är det många många grader plus och här är det snö och minus. Så jag är glad att jag är hemma under juletiden för jag tycker det ska vara mörkt och kallt och snöigt :)
Sedan vi åkte hem har jag haft ont i huvudet konstant, så fyra dagar med huvudvärk nu.. Jag blir så trött av det, orkar inte göra massa saker. Det beror på mina ögon, det känner jag, för dom har jag ont i också. Det blev sådan stor förändring i luften från ghana till sverige, det är extremt törr luft här jämfört med vad det var där. Och det tål inte mina ögon, dom är cp. Men jag ska fortsätta jaga läkare och utreda problemet med mina stackars ögon nu när jag är hemma igen.

Det var allt för nu, jag måste sova för jag hoppas på jobb imorgon!
Kram hejs

Tiden börjar ta slut.. (8 nov)

En vecka och fyra dagar kvar i ghana. Jag kan inte fatta att tiden kan gå så här snabbt, det känns inte som att jag har varit här i nästan två månader. Det går för fort, jag vill inte åka hem. Fast samtidigt vill jag det också för jag längtar efter mina vänner och min familj, och så längtar jag till julen. Det är min favorit tid på hela året, det är så mysigt med jul. Så det ska bli skönt att komma hem också, men jag vill komma tillbaka hit. Jag ska antagligen flytta hit nästa år, kanske vid slutet av januari och stanna några månader. Jag skrev ju om det förut, att jag funderade på det. Och nu när det har gått några veckor och jag har hunnit tänka på det känns det som att jag verkligen vill det. Och det är så bra att jag är här nu, för då kan jag söka jobb medans jag fortfarande är kvar. Det är ju mycket enklare än att göra det hemifrån. Och tydligen är det lätt för vita att få jobb här, och det kan jag förstå faktiskt. Arbetsgivarna vill ge oss jobb för att vi gör vårat jobb bra. Människorna här har en helt annan inställning till arbetet, ingen kommer i tid och dom sover på jobbet och är inte ett dugg engagerade. Så det ska nog inte bli så svårt att hitta ett jobb för mig, jag ska börja snart att söka. Jag tänker försöka få jobb på hotell eller butiker, för jag vill gärna sitta i receptionen eller något sådant. Men vi får se, det kanske blir något helt annat.

Nu var det ganska länge sedan jag skrev så jag minns inte allt vad vi har gjort varje dag. Men iaf har vi ju jobbat såklart, men förra veckan blev det bara två dagar för jag var lite sjuk några dagar. Jag hade någon sorts magknip och var hängig, så på onsdagen sjukskrev jag mig och mamma stannade också hemma. Jag började känna mig sjuk på tisdagen och det blev bättre på fredagen så då gick vi till jobbet igen. Sen i helgen har vi varit på en riktig paradis semester! Vi tänkte att vi måste ju resa lite också, inte bara sitta hemma i Accra, och vi har hört från flera personer att det finaste stranden i Ghana är i Ada Foah. Så vi åkte dit med Ida och Jan från Norge, vi umgås ganska mycket med dom faktiskt. Och så Kwame följde med, och det var tur för vi kom dit på fredag kväll och vi hade aldrig hittat rätt i mörkret. Och det där stället var väldigt speciellt, det var som en lång ö med några byar på och några beach resort. Väldigt enkla med hyddor man bodde i utan golv så det var var sand. Hela ön var som en strand kan man säga, det var jätte härligt verkligen. På ena sidan av ön är det en flod och på andra sidan var havet. Och längst ut på udden möttes havet och floden så det var så himla fint ställe. Och det var så skönt att bada i floden för det var inga vågor och inte saltvatten, så det var där man badade hela tiden. Jag ska lägga upp bilder så får ni se istället, det är så svårt att förklara.

Idag är det tisdag och vi har ledigt som vanligt, vi ska ge oss ut i Accra city för att hitta lite kläder. Ush det ser jag inte fram emot, det är så sjukt kaosigt där. Men jaja jag ska väl klara mig, vi ska åka direkt efter frukost så det inte har hunnit blivit så varmt och packat med folk. Sen ska vi kanske träffa svenska familjen igen, annars vet jag inte, vi får se.

Igår jobbade vi, och det var en speciell dag på jobbet kan man säga. Det kom ett kamera team och skulle filma på rehab centret. Dom skulle göra en dokumentär och reklam och sånt. Så vi blev ju indragna i det där såklart, så nu kanske man blir med på tv snart haha.

Nu är det dags att gå till frukosten, kl är snart 7. Ha det bra! Kram kram

Ada Foah

Antligen funkar det att uppdatera!

Chosen Rehab Center (27 okt)           

Nu har vi varit på rehab centret i en och en halv vecka. Vi är så himla nöjda med det stället så vi tänker vara där resten av tiden i ghana. Man känner verkligen att man gör något viktigt, att vi hjälper många att förbättra sina liv. Och vi får mycket uppskattning så det är jätte kul. Vi har jobbat måndag till fredag hittills men vi ska börja nu att jobba måndag, onsdag, fredag bara. Det är dom dagarna man åker ut till ghettona och marknaderna, och det är ju då vi gör det största jobbet. Det är nämligen väldigt långa dagar. En vanlig dag ser ungefär ut såhär, vi åker hemifrån mellan kl 7 och halv 8, när vi kommer dit hälsar vi på alla och pratar lite med grabbarna. Sen får vi oftast hjälpa till i köket, med att hacka grönsaker, rensa torkad fisk och sådant, och så packar vi mat i portionspåsar som ska delas ut i ghettona. Sen om vi hinner så är vi med en stund på bibelstudierna innan det är lunch. Då äter vi med dom andra, vi får mat där så det är alltid skitstarkt och inte alltid jätte gott men helt okej och så är det ju jätte skönt att få mat. Efter lunch åker vi ut till slummen och gör grovjobbet så att säga. Vi tar blodtryck och frågar frågor till drogmissbrukare. Sen är det dans och sång och dom ber en massa. Ibland följer någon missbrukare med oss tillbaka till centret för behandling. Det är jätte kul när det händer för då märker man ju att vårat jobb ger resultat. Efter några timmar ute åker vi hem och då kommer vi hem tidigast kl 18, ibland efter 19. Och middagen är ju kl 18 hos Mama Mina så vi kommer alltid försent och hinner inte duscha innan. Vilket man helst gör, man känner sig ganska äcklig efter en hel dag kan man säga. Och vi hinner ju inget annat heller, vi hinner inte tvätta, handla eller någonting. Så nu har vi tisdagarna och torsdagarna lediga också. Idag är det torsdag så vi har grejat lite, jag skulle tvätta men vi har inge vatten så det gick inte så bra. Så har vi träffat en svensk familj idag som ganska nyligen har flyttat hit till Accra. Dom är från Gävle faktiskt, vi fick kontakt med dom genom en gemensam bekant. Dom hade två små döttrar som var jätte gulliga. Vi träffade dom på ett cafe och åt frukost och fikade, och pratade. Vi ska träffa dom fler gånger bestämde vi, dom har pool där dom bor så vi ska dit någon dag och bada och leka med tjejerna.

Igår var vi på salsa night, det är varje onsdag och vi var där förra veckan också. Det är några timmar på kvällen med massa härlig musik och folk som dansar salsa, många är jätte duktiga. Och i början är det nybörjarkurs som man får gå på gratis, så det gjorde vi igår och det var jätte kul. Så nu kan vi grundstegen iaf, sen får man väl träna upp sig lite. Vi var där med nästan alla volontärerna som bor med oss nu och kwame, så vi var nio stycken. När man är vit i det här landet får man alltid mycket uppmärksamhet, dom tycker vi är så annorlunda. Så man blev uppbjuden direkt om man inte höll sig i närheten av någon annan. Så jag dansade mest med mamma haha.

Nu ska vi vila en stund efter en hel dag ute, man blir så trött här. Vi har shoppat idag också och det tar ordentligt på krafterna, det är inte direkt som att shoppa hemma i varuhusen. Det är kaosiga marknader som gäller, i värmen och trängseln. Men det gick bra iaf, vi hittade lite grejer vi behövde. Sen ska vi till internet caféet innan middagen.

Karin Effia Elisabet Hemlin (1 sep)

Här i Ghana har dom en lite speciell sak med namnen, dom får ett afrikanskt namn beroende på vilken dag man är född. Eftersom att jag är född på en fredag betyder det att mitt afrikanska namn är Effia. Fast jag vet inte om det stavas sådär men så säger man iaf. Så antingen använder man sitt afrikanska namn som tilltalsnamn eller så får man ett annat namn, många har engelska namn. Som typ William i min familj, men Kwame och Ama har sina afrikanska, det är lördagsnamnen. Jag tycker det är en ganska kul grej, och vissa kallar mig Effia ibland så jag reagerar på det nu.

Senast när vi skulle till internet caféet var det fullt så vi gick hem, och nästa gång tog vi med usb med dagboken på men min funkade inte. Så idag ska jag göra ett nytt försök. Och vi ska även försöka shoppa lite idag, och sen kanske träffa svenskarna igen eller åka och bada med våra norska volontärvänner. Så det blir nog en skön dag förhoppningsvis. Vi ska äta pizza till lunch också, lyx lyx!

Dom senaste dagarna har varit ganska händelserika, inte för att det är någon ovanligt här haha, varje dag är ett äventyr. I fredags jobbade vi ju som vanligt, då var vi i ett ghetto i en hamnstad som heter Tema. När man tänker hamnstad får man en bild, iaf fick jag det. När vi kom dit var det något annorlunda än jag tänkte.. Det var sjukt risigt, luktade helvete rent ut sagt, proppat med fiskebåtar i det helt sjukt äckliga vattnet. Och fiskebåtarna här ser ut som vikingabåtar typ, smala och långa av trä, och oftast målade i massa olika färger. Dom är jättefina egentligen men dom här var så himla slitna och äckliga så hela stället såg bara hemskt ut. Iaf så var vi där och gjorde vårat vanliga jobb med missbrukarna. Sen gick vi och lade oss hyfsat tidigt för vi skulle upp tidigt på lördag för att åka till barnhemmet och hälsa på våra älskade ungar! Vi gick upp 5 och åkte vid 6 för att slippa den värsta trafiken. Resan tog ändå fyra timmar, men var lätt värt det för att träffa gullisarna. Så vi stannade där några timmar och åkte hem på eftermiddagen och kom hem ganska sent på kvällen. Sen spelade vi kort med norrmännen i deras rum och umgicks lite. På söndagen hade vi en chilldag, vi gick till en pool på ett hotel där man betalar ungefär 35 kr för att vara vid poolen hela dagen. Det var himla najs att bara ha lugn och ro och vila och bada, vi var nästan dom enda där dessutom. På kvällen var vi bjudna på fest på rehab centret, det var gradation party för dom som gjort färdigt sitt tre-månadersprogram. Då är dom alltså färdiga att släppas ut i världen igen hehe. Det var jättekul att se killarna/männen fira, dom var så stolta och glada. Vilket man förstår, det är en enorm förändring dom har genomgått. Många av dom har jag svårt att föreställa mig att dom har varit som människorna i ghettona. Det var sång och dans, många tal och berättelser från killarna själva, deras familjer och apostel såklart. Sen ropade han upp oss och sa jättefina saker om oss inför alla, om att vi gör ett jätte bra jobb och sådant. Och sen fick vi också hålla ett litet tal, oväntat men det gick bra. Igår jobbade vi igen, det blev en 12-timmars dag så jag var så himla trött efter. Vi kom hem efter 20 från jobbet, då var jag så hungrig så jag mådde illa men det var jättegod mat.

Nu ska jag bara stryka lite sen drar vi iväg och gör våra ärenden. Hoppas alla har det jättebra där hemma!

Kram

Ghanaian funeral

Vi ar tillbaka i Cape Cost, for Mama Minas bror har gatt bort. Och begravningen ar har for dom kommer har ifran. I Ghana haller en begravning pa vanligtvis tre dagar, fredag, lordag och sondag. Pa fredagen ar det likvaka, da fick vi se Nana, alltsa han som dott, i oppen kista. Lordagen ar den dag man sorjer, man har svarta klader, gar i kyrkan, ater och sa ar det gravsattning. Sen pa sondagen ar thanksgiving, da har man vita klader med svart monster, gar i kyrkan och sjunger och dansar, ater och umgas och har trevligt. Sa idag ar det sondag, den glada dagen da man ar tacksam for allt bra han fick vara med om osv. Pa eftermiddagen ska vi aka hem till Accra igen, det ska bli skont. Men det har varit jatte trevligt att vara med pa bgravningen. Nar vi ar hemma igen ska jag skriva om dom senaste dagarna, orkar inte gora det har for har inte alla bokstaver hehe. Sa det kommer mera snart!

Kram

Sååå

Nu har jag uppdaterat lite från den tiden vi inte har haft internet. Och skrev även till texter till bilderna som jag la in förut, så ni vet vad saker och ting är, jag hann inte göra det förra gången. Så nu har vi varit i Accra några dagar, och det har varit jätte bra hittills. I söndags var vi i paradiset och hade en grymt skön dag! Vi åkte till en strand som ligger en bit bort, och det var så himla fint och härligt där. Helt lugnt, inga försäljare och inge mycket folk. Det var som en smal ö, en vit sandbank som låg en liten bit ut i havet, så man åkte med en liten båt över. Det kändes som man hade kommit till paradiset verkligen. Sen igår, alltså måndag, började vi med vårat nya volontär projekt. Vi var på ett rehab center för drogmissbrukare, och det var verkligen intressant. Vi hade ju redan varit med barn så kände att det kunde vara kul att prova på något nytt. Så nu ska vi vara där ett tag och känna hur det känns, och om vi gillar det kanske vi är kvar där resten av tiden, annars kan vi jobba på en skola. Men igår var det väldigt spännande iaf. Varje måndag, onsdag och fredag åker dom ut till ghetton och delar ut mat, kläder, biblar mm och sjunger, dansar och ber för dom. Dom är nämligen väldigt religiösa, det är det som tar dom ut ur missbruket och sitt gamla liv. Men hjälp av gud och jesus och allt det där. Och när man är i ghettona kommer det missbrukare och svarar på frågor och tar blodtryck och väger sig. Så mamma tog blodtryck och jag frågade frågor och fyllde i papper, det var frågor om droger, hiv, prostitution och sådant. Sen pratade dom med folk från rehab centret om deras liv, och om religion och hur dom kan förbättra sina liv och allt sådant. Det var en väldigt intressant dag, och annorlunda än man är van vid. Det är liksom inte ofta man hamnar i en sådan situation, att man sitter och snackar med en stenhög skitflummig hallick som är cocain missbrukare i slummen i Afrika. Ganska kul men samtidigt väldigt tragiskt.
Idag är det min födelsedag! Så vi är lediga idag från rehab, för vi har en del ärenden att göra. Vi har varit och lämnat tyg hos sömmerskan utanför vårat hus, hon ska sy klänningar till mamma och mig som vi ska ha på oss på en begravning. Jag berättar mer om det sen, men det är i helgen iaf. Och imorse fick jag jätte god födelsedags frukost som Mama Mina planerat. Det var te och bröd som vanligt, plus mackor med tonfiskröra, ananas, papaya, bananer och fikabröd, typ olika wienerbröd med olika fyllningar. Så himla gott! Och ikväll ska jag få födelsedagsmiddag, gud vad jag känner mig ompysslad :D Sen har jag sagt till mamma och kwame att dom får bestämma vad vi ska göra på kvällen, jag förväntar mig inge mycket men vi kanske kan hitta på något allihopa.
Det var allt för stunden.

Hörs sen, kram kram!

lite dagbok

Kex (12 okt)

Här i Ghana finns det gott om kex, oftast söta men finns en del lite salta också eller neutrala. Överallt finns de att köpa i hundratals olika sorter, så det blir att man äter ganska mycket av dom. Så fort man är lite hungrig eller sugen på något så är det bara att köpa lite kex. Jag äter det till frukost, mellis och när som helst när jag är sugen. Jag har fått mina favoriter, en sort som är digistive fast mindre och i portionsförpackningar, och en sort som är salta. Jag äter ihjäl mig på en sort och sen byter jag när jag tröttnar och börjar på en ny. Så just nu äter jag ihjäl mig på soda crackers, mums mums. Man kan köpa i storpack jättebilligt så det gör jag då och då. Digistivekexen kan man köpa för ungefär 12 kronor och då är det 50 portionsförpackningar med 4 i varje.

Hemma i Accra igen (15 okt)
Nu sitter jag och mamma hemma i våran säng efter jättegod middag hos Mama Mina. Vi kom tillbaka hit igår vid ett tiden på dagen. Jag har inte orkat skriva på några dagar för har varit så ledsen. Så nu ska jag berätta hur sista dagarna på barnhemmet har varit. Allt var bra hela tiden dom sista dagarna, vi hade mycket bra stunder med barnen. Men ju närmre vi kom sista dagen, alltså fredag, kändes det jobbigare. Vi skulle ju lämna våra kära barn. Men som sagt så var allt bra.. fram tills sista kvällen. Vi hade planerat att vid middagen innan de åt skulle vi dela ut presenter till barnen som vi köpt. Det var en varsin skrivbok, penna och kex. Sen skulle vi umgås med barnen som vi gjort varje kväll enda sen vi kom dit. Fast tänkte att alla barn kunde vara ute tillsammans och leka lekar eller något. Men allt blev förstört, hela kvällen blev bara skit bara för kärringen som jag kallar henne nu, alltså madam. Jag orkar inte dra hela historien för det är svårt att förstå själv ens, men hur som helst blev först inte utdelningen av presenter som vi planerat. Sen när vi skulle vara med barnen fick vi inte det. Hon var tydligen arg på oss av någon anledning, men visade det inte till oss utan fick höra det av barnen sen. Mot oss låtsades hon vara snäll. Men fast det var vår sista kväll med barnen fick vi inte vara med dom för dom skulle till skolan och lära sig sånger.. hela kvällen. Jag blev jätte ledsen och gick in på vårat rum och grät, det var våran sista chans att umgås med våra barn och hon gör sådär. Och det kändes så otacksamt av henne, när vi gjort så mycket för henne och barnen och hemmet. Så kom lilla Kwame in till mig så jag fick lite tröst iaf, han såg på mig så oförstående när jag grät. Men efter en stund somnade han i min famn. Då gick jag ut för att lämna honom i hans säng, och när jag gick förbi madam och dom andra såg dom att jag grät och var besviken. Så tror hon tänkte till lite då faktiskt. Iaf träffade jag Ernest när jag lämnade Kwame, då fick jag ett brev av han som var så gulligt. Och så kom några fler barn och kvällen blev bra till slut för vi fick umgås med dom. Men jag var så himla ledsen för både allt det som hände och att lämna barnen, och det är jag fortfarande. Saknar dom redan jätte mycket. På fredag morgon var planen att åka vid 9, så efter frukost och packning gick vi ut och kollade på när dom sjunger innan skolan. Sen gick vi till nursery och sa hejdå till alla de små, och sist gick vi runt i alla 6 klassrum och fick kramar av alla och sa hejdå. Sen åkte vi iväg, och det blev en rolig resa faktiskt, för här blir ju alltid allting annorlunda än man tänkt sig. Så kom vi hem till Mama Mina och det var jätte kul. Och idag har vi varit i Accra city en sväng och sen på stranden och bara tagit det lugnt.

Mera bilder

Jag och lite barn

Mamma med bebis

Little Kwame <3

Såhär bär man barn i Ghana, i ett tygstycke på ryggen

Snygga grabbarna

På utflykt

Hälsade på grisar

Jag med bebis

Prommis

Góungar!