lite dagbok

Kex (12 okt)

Här i Ghana finns det gott om kex, oftast söta men finns en del lite salta också eller neutrala. Överallt finns de att köpa i hundratals olika sorter, så det blir att man äter ganska mycket av dom. Så fort man är lite hungrig eller sugen på något så är det bara att köpa lite kex. Jag äter det till frukost, mellis och när som helst när jag är sugen. Jag har fått mina favoriter, en sort som är digistive fast mindre och i portionsförpackningar, och en sort som är salta. Jag äter ihjäl mig på en sort och sen byter jag när jag tröttnar och börjar på en ny. Så just nu äter jag ihjäl mig på soda crackers, mums mums. Man kan köpa i storpack jättebilligt så det gör jag då och då. Digistivekexen kan man köpa för ungefär 12 kronor och då är det 50 portionsförpackningar med 4 i varje.

Hemma i Accra igen (15 okt)
Nu sitter jag och mamma hemma i våran säng efter jättegod middag hos Mama Mina. Vi kom tillbaka hit igår vid ett tiden på dagen. Jag har inte orkat skriva på några dagar för har varit så ledsen. Så nu ska jag berätta hur sista dagarna på barnhemmet har varit. Allt var bra hela tiden dom sista dagarna, vi hade mycket bra stunder med barnen. Men ju närmre vi kom sista dagen, alltså fredag, kändes det jobbigare. Vi skulle ju lämna våra kära barn. Men som sagt så var allt bra.. fram tills sista kvällen. Vi hade planerat att vid middagen innan de åt skulle vi dela ut presenter till barnen som vi köpt. Det var en varsin skrivbok, penna och kex. Sen skulle vi umgås med barnen som vi gjort varje kväll enda sen vi kom dit. Fast tänkte att alla barn kunde vara ute tillsammans och leka lekar eller något. Men allt blev förstört, hela kvällen blev bara skit bara för kärringen som jag kallar henne nu, alltså madam. Jag orkar inte dra hela historien för det är svårt att förstå själv ens, men hur som helst blev först inte utdelningen av presenter som vi planerat. Sen när vi skulle vara med barnen fick vi inte det. Hon var tydligen arg på oss av någon anledning, men visade det inte till oss utan fick höra det av barnen sen. Mot oss låtsades hon vara snäll. Men fast det var vår sista kväll med barnen fick vi inte vara med dom för dom skulle till skolan och lära sig sånger.. hela kvällen. Jag blev jätte ledsen och gick in på vårat rum och grät, det var våran sista chans att umgås med våra barn och hon gör sådär. Och det kändes så otacksamt av henne, när vi gjort så mycket för henne och barnen och hemmet. Så kom lilla Kwame in till mig så jag fick lite tröst iaf, han såg på mig så oförstående när jag grät. Men efter en stund somnade han i min famn. Då gick jag ut för att lämna honom i hans säng, och när jag gick förbi madam och dom andra såg dom att jag grät och var besviken. Så tror hon tänkte till lite då faktiskt. Iaf träffade jag Ernest när jag lämnade Kwame, då fick jag ett brev av han som var så gulligt. Och så kom några fler barn och kvällen blev bra till slut för vi fick umgås med dom. Men jag var så himla ledsen för både allt det som hände och att lämna barnen, och det är jag fortfarande. Saknar dom redan jätte mycket. På fredag morgon var planen att åka vid 9, så efter frukost och packning gick vi ut och kollade på när dom sjunger innan skolan. Sen gick vi till nursery och sa hejdå till alla de små, och sist gick vi runt i alla 6 klassrum och fick kramar av alla och sa hejdå. Sen åkte vi iväg, och det blev en rolig resa faktiskt, för här blir ju alltid allting annorlunda än man tänkt sig. Så kom vi hem till Mama Mina och det var jätte kul. Och idag har vi varit i Accra city en sväng och sen på stranden och bara tagit det lugnt.