Vi har inte tillgång till internet här så jag skriver på mammas lilla laptop som vi har med oss, och sen när vi kommer till något internet café lägger jag upp allt på en gång.
29 september
Nu har vi varit på barnhemmet här i Akwakwaa några dagar. Det är runt 90 barn här tror jag. Det är blandade åldrar, den minsta är några veckor och det finns några som är ganska gamla i tonåren. På gården finns sovsalar för barnen, småbarns huset, matsal, skola, vattenpump rum och toaletter. Sen precis utanför staketet fast på samma gård är huset vi bor i. Där bor Madam också, hon som driver barnhemmet. Och så finns det några andra rum där inne som har olika syften. Vi har en toalett och ett “duschrum” där man tar sin bucket bath, alltså en hink med vatten som man skopar över sig. Det finns inte rinnande vatten utan det pumpas upp på gården, men el finns det.
Barnhemmet ligger långt ute på landsbygden i en liten by. Där kan man köpa lite saker men det är inte mycket, lite frukt och vatten och sådant bara. Sen finns det en större by en bit bort som man kan åka till med trotro, dit var vi igår och köpte lite mat så vi klarar oss. Vi gör nämligen vår egen mat här för deras mat är inte alls hygienisk och alla volontärer som ätit den förut har blivit jätte dåliga i magen. Så vi käkar konserver och nudlar och sånt.
Vi var i byn igår också och köpte vatten, och i ghana dricker man vatten ur plastpåsar, ska försöka lägga upp bild på det. Så man köper en stor säck med dom där påsarna, den är svintung så man knappt kan bära den så är nog bra många liter. En sådan säck kostar en cedi, alltså 5 kronor.
Jag tycker det är jätte mysigt att vara bland alla barnen, dom är så söta och gulliga. Samtidigt saknar jag accra, jag känner mig så hemma där. Och här är allt så annorlunda, folk är på ett annat sätt här och det är verkligen ute på landet. Men det ska bli kul att vara här i två veckor och mysa och leka med gullungarna!
Igår kväll var det fest här på barnhemmet för idag åker Mikaela och hennes mamma Marie hem. Dom är också volontärer som brukar vara här ganska ofta. En tjej som heter Elina brukar också vara här. Dom betalar jätte mycket till hemmet och nästan allt som finns här har dom fixat. Det är dom som har borrat efter vatten och allt. Så det har varit jätte bra att vara med dom här några dagar och lärt oss allting. Barnet tyckte det var jättekul på festen, dom fick en varsin matpaj, en påse med kex, klubba och en ballong och en cola. Det är riktigt lyxigt för dom för annars är det ganska knapert. Mikaela och Marie hyrde en ljudanläggning också så det var stora högtalare med musik hela kvällen, och gud vad barnen hade roligt. Dom dansade hela tiden och var så himla glada.
Det vi gör här på barnhemmet är såklart att leka och gosa med dom men även hjälpa till med olika saker. Till exempel fick jag smörja in och klä på små barnen när dom hade badat igår. Och så sköter vi mycket om deras sår och sådant, det är många som har riktigt obehagliga sår som måste skötas om. Jag kan vara ganska känslig mot sådant och idag var det en jätte obehaglig sak. En pojke som är 8 år hade haft en litet bandage på tummen sen vi kom men visste inte vad det var, och idag kom han till oss och var jätte ledsen och hade ont. När mamma öppnade bandaget hade en bit av hans fingertopp ramlat av och låg kvar i bandaget. Det såg hemskt ut och luktade riktigt illa, hans fingertopp var ju död. Han hade huggit sig med en kniv när han skulle göra något i skogen, det var ungefär en vecka sedan. Vi tog med honom till en klinik i byn så han fick ordentlig vård. Så nu ska vi se till att han går dit regelbundet och så ger vi honom medicin. Så det är en del sådant att fixa med varje dag. Nu var jag precis ut och hjälpte mamma med en pojke som har en stor böld under armen stackarn. Han får gå med armen upp i luften hela tiden, men nu pressade mamma ut massa var så vi tror den kommer bli bra.
5 oktober
Semester! Nu är vi i Cape Cost och har lite ledigt från barnhemmet. Det kan behövas för man blir väldigt trött av att jobba där, barnen tar mycket kraft och sysslorna och värmen. Så det är jätte skönt att ha några härliga dagar vid kusten. Cape Cost är en stor stad som ligger vid havet några timmar från Accra, det är väldigt fint här. Vi kom hit i förrgår och bodde på ett hotell utanför stan vid en strand. Igår var vi en liten stund på stranden sen åkte vi iväg till Kakum National Park. Där går man en vandring genom djungeln på smala hängbroar högt upp i luften. Lite läskigt men väldigt roligt, och jätte fin natur. Sen åkte vi in till stan igen och började leta boende för natten. Det tog sin lilla tid och precis när det började kännas hopplöst så dök det upp en skylt. Så vi följde den och hamnade på ett enkelt men bra hotell som vi är jätte nöjda med. Det ligger centralt och nära slottet som vi ska besöka idag. Vi ska även försöka hinna med lite shopping och internet cafe. Sen åker vi tillbaka till barnen i eftermiddag. Även fast det är skönt att komma bort ett tag saknar jag barnen, man har ju fått några favoriter som man har fått speciell kontakt med. Jag har två pojkar som är mina godbitar, lilla Kwame som är typ tre år och Ernest som är tolv. Kwame har börjat sova inne hos oss innan vi åkte så det är jätte mysigt, han är så söt. Så det kanske han fortsätter med när vi kommer tillbaka.
Dagarna på barnhemmet brukar se ut ungefär såhär. Vi går upp vid 6 och äter lite så man klarar sig, då går vi ut och hjälper till med badningen av småbarnen. Dom stora ansvarar själva för att hålla sig rena. Småttingarna ska badas, torkas och smörjas. Sen umgås man lite bara innan alla ska till skolan. Då går vi och äter frukost. Sen ser alla dagar olika ut, ibland är man med barnen, ibland åker vi till byn och handlar, ibland hjälper vi till med något osv. Och varje dag har vi tagit en tupplur mitt på dagen för man blir så trött. Sen på kvällen efter vi lagat middag och ätit går vi oftast ut och hjälper till att dela ut mat till alla ungar, då är det kaos kan jag säga. Sen umgås vi med barnen på kvällen och det är höjdpunkten på dagen tycker jag, först är det både små och stora som man är med. Så brukar dom små somna i mitt knä så jag går och lägger dom. Och då blir det dom stora kvar, alltså dom mellan 9 och 13 år kanske eller något sådant. Det är så mysigt att sitta och prata med dom, speciellt Ernest som har blivit min pojke. Det ska bli kul att komma tillbaka till dom snart faktiskt.
Nu kanske det tar ett tag innan nästa uppdatering men vi får se. Ha det bra!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar