Tillbaka med barnen (6 okt)
Igår var vi som sagt på Cape Cost castle, det är ett gammalt slott från 1600-talet tror jag. Vi fick en guidad tur och fick veta massa intressanta saker. Men det var väldigt hemskt, för det hela handlade om slavhandel. Det var européer som byggde slottet och tog det inhemska folket till slavar, dom fick bo i små kammare flera hundra i varje där det knappt fanns ljus. Varje slav bodde där i tre månader och då var de instängda där hela tiden. Deras avföring åkte ju inte iväg någonstans så guiden visade ett streck på väggen som visade hur djupt det var med sånt. Det var typ upp till låren, och det levde dom i hela tiden. Det fanns också en straff kammare där kvinnorna som vägrade bli sexuellt utnyttjade fick vara en vecka. Ett jätte litet rum utan något ljus alls. Och så det allra värsta, ett rum för de slavar som försökt rymma. Där fanns inte heller ljus, ingen ventilation så fanns knappt syre, dom var fastkedjade och fick inget att äta eller dricka. Dom fick vara där tills dom dog helt enkelt, det var straffet.
Det var en jätte intressant utflykt, jag som gillar historia tyckte ju det var spännande. Men det är så sjukt, jag har svårt att förstå att sånt här verkligen har hänt. Vad var det för fel på människorna., vad tänkte dom, att dom kan komma till ett land och ta allt som finns där och göra till sitt eget, till och med människorna tog dom till sina ägodelar och behandlade som skit. Väldigt obehagligt men sant.
Efter slottet började vi dra oss tillbaka mot barnhemmet. Tog oss in till stan, åkte den långa biten till Swedru med trotro, var tvungen att åka taxi till Akwakwaa för gick nästan inga trotros. Vi kom fram vid åtta tiden på kvällen så vi gick och pratade lite med de stora barnen och sa god natt. Sen var det hink dusch och sova. Idag har vi gått tillbaka till rutinerna med barnen och det är så mysigt så.
Framtiden (7 okt)
Jag har börjat fundera lite på framtiden, jag måste ju börja planera lite. När jag kommer hem från ghana är min framtid helt oplanerad så jag kan göra precis vad som helst med mitt liv. Min plan är att börja plugga nästa höst, antagligen i stockholm, hoppas jag iaf. Så tiden mellan slutet av november till nästa höst är ganska öppen. Det jag vill är att först jobba hemma i gävle ett tag och tjäna ihop lite pengar, kanske två månader eller något. Sen flytta utomlands ett tag för att bo och jobba där. Jag känner att jag ska utnyttja den tiden innan jag börjar plugga till något jag verkligen vill göra, för sen blir man ju låst i några år. Så det vill jag verkligen, frågan är bara vart jag ska flytta. Innan jag kom hit till ghana den här gången har jag aldrig tänkt på det som ett alternativ, men jag måste erkänna att jag har tänkt på det en del nu. Jag tror inte det är svårt att få jobb här och man lever väldigt billigt. Dessutom trivs jag sjukt bra här, just nu känns det som att jag aldrig vill åka hem. Förutom att jag saknar mina vänner och familj såklart men jag vet ju att jag får se dom igen, dom finns kvar där hemma. Nackdelen med att flytta hit är ju att det är så långt bort, men samtidigt är det ju inte jätte länge och sen kommer jag hem igen. Det är mycket i mitt huvud nu, jag får se hur det blir med tiden.
Tillbaka till verkligheten (7 okt)
Idag har varit en väldigt bra dag, jag har haft så kul och mysigt med barnen. Jag bestämde mig för att vara med i skolan idag, för annars har vi inte så mycket att göra om dagarna. Så efter badningen av småttingarna åt vi frukost och chillade lite, sen väntade vi tills det blev rast vid 10 tiden och då frågade jag en av lärarna om jag fick vara med. Det fick jag självklart så jag satt med klass fem och hade lektion, det var engelska. Dom hade läsning idag så dom läste högt och lite annat. Läraren var bra faktiskt, jag blev positivt överraskad. Jag hade fått en bild av att lärarna var jätte stränga och jag har sett att vissa går omkring med pinnar som dom slår dom med. Det är jätte hemskt men det är så dom gör här, alla föräldrar och alla vuxna slår barnen. Men oftast är det bara en smal pinne dom hytter med, och bara ibland får dom ett pisk. Men läraren som jag var hos idag slog dom inte och hade ingen pinne, så det var skönt. Men faktiskt så kan vi säga åt dom om vi inte tycker om att dom slår barnen, det sa Mikaela till oss. För hon har sagt det till dom att hon inte vill att dom gör det. Så nästa gång jag ser det ska jag säga till faktiskt. När det blev lunch hjälpte jag och mamma till i matsalen, eller vi gjorde allt nästan kan man säga. Det verkar som att dom har börjat ge oss mer ansvar nu. Sen åt vi våran lunch och efter det har jag varit ute bland barnen hela dagen. Nu ska vi snart laga middag tror jag och antagligen hjälpa dom med deras middag. Idag kom det hit nya volontärer också, två tjejer från sverige. Jätte trevliga verkar det som, dom ska vara här i två månader men bor inte på barnhemmet som vi gör. Utan i en värdfamilj några byar härifrån. Så dom kommer vara här varje vardag. Nå mer har jag inte att rapportera för idag.
“Den här kjolen är det kiss på, jag tror jag ska ha på mig den idag” (10 okt)
Detta är ett citat av mamma, hon sa det häromdagen på morgonen när vi klädde på oss haha. Här på barnhemmet blir man så skitig och äcklig så till slut vänjer man sig och bryr sig inte längre. Jag använder bara fula kläder för jag vet att dom blir förstörda, och sen tänker jag lämna kvar dom här ifall någon vill ha dom.
Dom senaste dagarna har varit så bra, man får bättre och bättre kontakt med barnen och vi har gjort en del roliga saker. Det är ett gäng stora barn som är jätte mysiga att vara med, vi har hängt mycket med dom nu. Dom är runt 12 år. Vi har varit ute på två långa promenader då dom visat oss massa saker. Vi gick genom olika små byar och så tycker dom det är så roligt att berätta om allting, och vi är ju intresserade av att lära oss. Så jag har lärt mig massor om olika plantor, träd, naturmediciner, frukter, grönsaker och sånt.
Igår följde vi med Madam på en liten utflykt, vi visste inte vart vi skulle men hon ville att vi skulle följa med. Vi hälsade på några släktingar till henne för en annan släkting hade dött så dom planerar begravningen. Det var först ganska trevligt men sen började dom snacka massa med oss om att dom vill ta oss till sina byar och visa massa saker och göra oss till “queen mother”. Det innebär typ att man blir högt uppställd i byn och att man betalar för saker och har hand om viktiga saker typ. Har inte riktigt fått någon klarhet i det där. Och dom fick våra telefonnummer för vi kunde ju inte säga nej när Madam var där så nu har dom börjat ringa oss.. Så vi ignorerar deras samtal haha, det är så knäppt alltihopa. Vi vill ju inte åka iväg härifrån nu när det bara är några dagar kvar, då vill ju vi vara med barnen. Men idag måste vi åka en sväng till Swedru och köpa lite ätbara saker för vi har knappt någon kvar att äta.
Igår var vi och kollade på en fotbollsmatch i grannbyn. Vi tog en “swedish walk” dit för vi fick lite bråttom. Så brukar barnen säga: this is swedish walk, and this is african walk. Det är alltså när man går snabbt det är svensk, och när man går sakta är det afrikansk stil. Det är otroligt vad folk går sakta här, jag tycker det är drygt för man kommer ju ingen vart, och så måste man gå och släpa på benen. Men det är samtidigt skönt att det är så avslappnat här, det är inte stressigt som hemma.
Vi gjorde en liten upptäckt här i förrgår.. Jag gick ut och klippte naglarna utanför, och som med allt vill dom se vad man gör och prova själva. Så jag klippte naglarna på några som behövde och så frågade jag hur dom brukar klippa naglarna. För dom var ju så fascinerade av min nagelklippare. Då sa dom att dom använder tänderna, och biter ner naglarna. Jag trodde dom skämtade först med sen fattade jag att dom var seriösa. Och då frågade vi ju hur dom klipper tånaglarna, och då berättade dom att dom använder rakblad som dom hittar ute i soporna. Vi har sett några gånger att dom går omkring med rakblad och då tar vi ju dom såklart direkt och säger att det är jätte farligt. När vi frågar så säger att dom har hittat dom ute eller i soporna. Dom rotar nämligen i soporna här, det har jag nog glömt att berätta. Så ibland ser man saker ute på barnhemmet som man har slängt . Till exempel konservburkar tycker dom är jätte kul att leka med. Men nu tänker vi iaf ge dom våran nagelsax och försöka få dom att se till att alla använder den och inte rakblad!
Tre dagar kvar (11 okt)
Nu är det tisdag och vi åker härifrån på fredag morgon. Ush det känns hemsk att lämna mina barn.. Jag tycker det ska bli skönt att komma tillbaka till Accra och jag ser fram emot att göra något annat. Men jag kommer sakna mina älsklingar så himla mycket, och jag vet att dom kommer sakna oss så det är jätte jobbigt. När vi var ute på promenaden jag berättade om häromdagen sa Ernest att han vill följa med när jag åker. Jag sa att jag önskar jag kunde det men att det inte går, och då sa han att när jag åker kommer han gråta jätte mycket. Gud vad jag inte vill lämna honom, jag vill ta med han hem. Han är ganska tystlåten av sig, inte direkt blyg men han tar inte för sig så mycket. Med sina kompisar är han ju mer framåt men han sitter ofta tyst. Och han ser så ledsen ut ofta, jag tror att det mest är så som han ser ut för när jag frågar så säger han alltid att han inte är det. Men det är jobbigt att han ser så olycklig ut, man vet ju inte vad han har varit med om. Iaf så frågade jag honom igår om han ville brevväxla med mig när jag har åkt, det ville han och jag såg att han blev väldigt glad. Så det känns lite bättre nu iaf att veta att vi kommer hålla kontakten.
Nu är vi i Swedru på ett internet café, och det är antagligen sista gången vi har internet innan vi kommer till Accra. Så vi hörs om några dagar igen. Kram!
Ernest <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar