Fin dag

Idag har det varit en fin dag, både vädret och hur min dag artade sig. Det har ju varit soligt och vackert ute, med kall och frisk luft! Så jag kände för att vara utomhus och pappa skulle ut och greja så jag hängde på. Jag fick hugga ved haha, och sen satt vi ute och drack kaffe och åt kanelbullar. Sen var planen att jag skulle vara med Anna på eftermiddagen och sen dricka lite vin på kvällen med några av hennes kompisar, men så ringde de från jobbet och frågade om jag kunde jobba. Och jag vill ju jobba och tjäna pengar så mycket jag kan nu, så jag åkte in och jobbade 14-21:30 istället. Så det var bra. Jag har även fått många turer inbokade mellan 19e dec och 6 jan! Money money money..
Nu ska jag kika lite på gossip girl, jag är väldigt inne i det nu, kan inte sluta kolla :)

Kram

Bullbakning!

Idag har jag bakat kanelbullar, blev inga lussebullar än för vi hade inte saffran. Men det var kul att baka, jag hade lite bak och matlagnings-abstinens i Ghana så jag får ju passa på. Dom blev inte helt lyckade däremot för degen ville inte jäsa, men dom blev ganska goda ändå. Mer jag har gjort idag är tränat, städat ur lite lådor i mitt rum, ringt massa samtal. Bland annat till läkarhuset för att prata om vacciner. För jag ska ju tillbaka till Ghana snart för den som inte hade hängt med på det! Jag har tänkt mig någon gång i slutet av januari, får se vilket datum jag kan hitta billiga biljetter. Och den här gången ska jag inte åka dit som volontär utan jag ska bo och jobba där i ungefär 5 månader. Först ska jag bo hos Mama Mina i några veckor, sen flytta till ett eget ställe. Och för att kunna det måste jag ju ha ett jobb som ger mig betalt, och som jag nämnt förut ska det inte vara så svårt att få jobb för oss utlänningar. Jag har något lite på g men jag vet inte hur det blir med det så jag fortsätter att leta lite här hemmifrån. Men annars löser det sig när jag kommer dit. Man tjänar inte så jätte mycket där men det är billigt att bo och leva så det går ju ihop fint. Självklart ska jag ju åka till barnhemmet och rehab centret då och då! Barnhemmet är en av de första sakerna jag kommer göra, det går ju inte att stå emot. Och på rehab kan jag vara ofta för det är så nära. Åh vad jag längtar nu, barnen och rehab folket och Mama Mina och familjen.. Jag hoppas Grace, Kwesi och Francis är kvar när jag kommer, alltså Mama Minas hjälpredor/fosterbarn.

Planen är såhär nu, jag bor i Ghana tills ungefär juni, jag vet inga datum än. Sedan blir det kanske Norge och jobba i två månader, för jag behöver tjäna ihop pengar då för jag ska nämligen börja plugga till hösten (förhoppningsvis). Jag har hittat ett program som är precis det jag vill plugga, det är som om dom har skapat det för mig! Det är på Södertörns högskola utanför stockholm vilket också är perfekt för jag vill plugga och bo i stockholm. Problemet är bara att jag kanske inte kommer in.. Jag har ju inte gjort högskoleprovet för jag har varit borta varje gång. Och det som är nu på våren kommer jag ju inte kunna göra för då bor jag i Ghana. Och jag har kollat på statistiken och det verkar inte vara jättelätt att komma in. Så det är jag lite ledsen över nu för jag vill verkligen gå det programmet. Och jag vill börja plugga nästa höst, inte vänta längre. Men jaja det är väl bara att söka och hoppas på det bästa.

Nu är det dags för film i min lilla stuga :) Kram kram

Hemmaaa!

Hemma i Sverie.. Jag vet inte var jag ska börja, känns som att det finns för mycket att säga så det blir inget alls av det istället hehe. Det blev lite dåligt med uppdatering på slutet, vi hade knappt tid med internet café sista tiden där borta. Vi hade ju jobbet som vanligt och massor med saker vi ville och behövde göra innan vi åkte hem! Men som en liten sammanfattning av sista veckan då.. Vi jobbade på rehab måndag och onsdag som vanligt, sen åkte vi dit på torsdagkvällen för att hänga med dom sista gången och säga hejdå. Det var riktigt mysigt sista kvällen faktiskt, vi knäppte en himla massa kort med alla killarna och personalen. Och så satt vi bara och pratade och umgicks, det var jätte mys.Vi fick mycket fina ord och dom är så tacksamma mot oss så man känner sig så otroligt uppskattad. Jag saknar verkligen det stället redan, så jag längtar tills nästa gång. Och jag har kontakt med några av dom som man fick lite extra bra kontakt med. Förutom rehab gjorde vi lite shopping, lite besök hos johanna och barnen, och lite sol och bad! Vi var på stranden en dag och vid lilla hotellpoolen en dag, vi behövde ju njuta lite av sista tiden i värmen innan man kommer hem till vintern. Så det gjorde vi, och nu är vi här.. i kylan. Men det är skönt också, jag har en myskänsla hela tiden för det är liksom burrigt och gosigt. Haha det var min bästa beskrivning, men jag menar att när man är van med att gå lättklädd och alltid tycka det är varmt så är det mysigt att sitta inne med en film och tända ljus när det är mörkt ute, och gosa in sig i ett varmt täcke. Och jag känner lite av julstämmningen, nästan iaf. Jag längtar jätte mycket tills allting är pyntat och julfint överallt, jag älskar verkligen julen. I ghana har dom tydligen nästan lika på julen som oss. Dom pyntar också med glitter och julgran och rött och grönt och allt sånt, det visste jag inte faktiskt. Skillnaden är att där är det många många grader plus och här är det snö och minus. Så jag är glad att jag är hemma under juletiden för jag tycker det ska vara mörkt och kallt och snöigt :)
Sedan vi åkte hem har jag haft ont i huvudet konstant, så fyra dagar med huvudvärk nu.. Jag blir så trött av det, orkar inte göra massa saker. Det beror på mina ögon, det känner jag, för dom har jag ont i också. Det blev sådan stor förändring i luften från ghana till sverige, det är extremt törr luft här jämfört med vad det var där. Och det tål inte mina ögon, dom är cp. Men jag ska fortsätta jaga läkare och utreda problemet med mina stackars ögon nu när jag är hemma igen.

Det var allt för nu, jag måste sova för jag hoppas på jobb imorgon!
Kram hejs

Tiden börjar ta slut.. (8 nov)

En vecka och fyra dagar kvar i ghana. Jag kan inte fatta att tiden kan gå så här snabbt, det känns inte som att jag har varit här i nästan två månader. Det går för fort, jag vill inte åka hem. Fast samtidigt vill jag det också för jag längtar efter mina vänner och min familj, och så längtar jag till julen. Det är min favorit tid på hela året, det är så mysigt med jul. Så det ska bli skönt att komma hem också, men jag vill komma tillbaka hit. Jag ska antagligen flytta hit nästa år, kanske vid slutet av januari och stanna några månader. Jag skrev ju om det förut, att jag funderade på det. Och nu när det har gått några veckor och jag har hunnit tänka på det känns det som att jag verkligen vill det. Och det är så bra att jag är här nu, för då kan jag söka jobb medans jag fortfarande är kvar. Det är ju mycket enklare än att göra det hemifrån. Och tydligen är det lätt för vita att få jobb här, och det kan jag förstå faktiskt. Arbetsgivarna vill ge oss jobb för att vi gör vårat jobb bra. Människorna här har en helt annan inställning till arbetet, ingen kommer i tid och dom sover på jobbet och är inte ett dugg engagerade. Så det ska nog inte bli så svårt att hitta ett jobb för mig, jag ska börja snart att söka. Jag tänker försöka få jobb på hotell eller butiker, för jag vill gärna sitta i receptionen eller något sådant. Men vi får se, det kanske blir något helt annat.

Nu var det ganska länge sedan jag skrev så jag minns inte allt vad vi har gjort varje dag. Men iaf har vi ju jobbat såklart, men förra veckan blev det bara två dagar för jag var lite sjuk några dagar. Jag hade någon sorts magknip och var hängig, så på onsdagen sjukskrev jag mig och mamma stannade också hemma. Jag började känna mig sjuk på tisdagen och det blev bättre på fredagen så då gick vi till jobbet igen. Sen i helgen har vi varit på en riktig paradis semester! Vi tänkte att vi måste ju resa lite också, inte bara sitta hemma i Accra, och vi har hört från flera personer att det finaste stranden i Ghana är i Ada Foah. Så vi åkte dit med Ida och Jan från Norge, vi umgås ganska mycket med dom faktiskt. Och så Kwame följde med, och det var tur för vi kom dit på fredag kväll och vi hade aldrig hittat rätt i mörkret. Och det där stället var väldigt speciellt, det var som en lång ö med några byar på och några beach resort. Väldigt enkla med hyddor man bodde i utan golv så det var var sand. Hela ön var som en strand kan man säga, det var jätte härligt verkligen. På ena sidan av ön är det en flod och på andra sidan var havet. Och längst ut på udden möttes havet och floden så det var så himla fint ställe. Och det var så skönt att bada i floden för det var inga vågor och inte saltvatten, så det var där man badade hela tiden. Jag ska lägga upp bilder så får ni se istället, det är så svårt att förklara.

Idag är det tisdag och vi har ledigt som vanligt, vi ska ge oss ut i Accra city för att hitta lite kläder. Ush det ser jag inte fram emot, det är så sjukt kaosigt där. Men jaja jag ska väl klara mig, vi ska åka direkt efter frukost så det inte har hunnit blivit så varmt och packat med folk. Sen ska vi kanske träffa svenska familjen igen, annars vet jag inte, vi får se.

Igår jobbade vi, och det var en speciell dag på jobbet kan man säga. Det kom ett kamera team och skulle filma på rehab centret. Dom skulle göra en dokumentär och reklam och sånt. Så vi blev ju indragna i det där såklart, så nu kanske man blir med på tv snart haha.

Nu är det dags att gå till frukosten, kl är snart 7. Ha det bra! Kram kram

Ada Foah

Antligen funkar det att uppdatera!

Chosen Rehab Center (27 okt)           

Nu har vi varit på rehab centret i en och en halv vecka. Vi är så himla nöjda med det stället så vi tänker vara där resten av tiden i ghana. Man känner verkligen att man gör något viktigt, att vi hjälper många att förbättra sina liv. Och vi får mycket uppskattning så det är jätte kul. Vi har jobbat måndag till fredag hittills men vi ska börja nu att jobba måndag, onsdag, fredag bara. Det är dom dagarna man åker ut till ghettona och marknaderna, och det är ju då vi gör det största jobbet. Det är nämligen väldigt långa dagar. En vanlig dag ser ungefär ut såhär, vi åker hemifrån mellan kl 7 och halv 8, när vi kommer dit hälsar vi på alla och pratar lite med grabbarna. Sen får vi oftast hjälpa till i köket, med att hacka grönsaker, rensa torkad fisk och sådant, och så packar vi mat i portionspåsar som ska delas ut i ghettona. Sen om vi hinner så är vi med en stund på bibelstudierna innan det är lunch. Då äter vi med dom andra, vi får mat där så det är alltid skitstarkt och inte alltid jätte gott men helt okej och så är det ju jätte skönt att få mat. Efter lunch åker vi ut till slummen och gör grovjobbet så att säga. Vi tar blodtryck och frågar frågor till drogmissbrukare. Sen är det dans och sång och dom ber en massa. Ibland följer någon missbrukare med oss tillbaka till centret för behandling. Det är jätte kul när det händer för då märker man ju att vårat jobb ger resultat. Efter några timmar ute åker vi hem och då kommer vi hem tidigast kl 18, ibland efter 19. Och middagen är ju kl 18 hos Mama Mina så vi kommer alltid försent och hinner inte duscha innan. Vilket man helst gör, man känner sig ganska äcklig efter en hel dag kan man säga. Och vi hinner ju inget annat heller, vi hinner inte tvätta, handla eller någonting. Så nu har vi tisdagarna och torsdagarna lediga också. Idag är det torsdag så vi har grejat lite, jag skulle tvätta men vi har inge vatten så det gick inte så bra. Så har vi träffat en svensk familj idag som ganska nyligen har flyttat hit till Accra. Dom är från Gävle faktiskt, vi fick kontakt med dom genom en gemensam bekant. Dom hade två små döttrar som var jätte gulliga. Vi träffade dom på ett cafe och åt frukost och fikade, och pratade. Vi ska träffa dom fler gånger bestämde vi, dom har pool där dom bor så vi ska dit någon dag och bada och leka med tjejerna.

Igår var vi på salsa night, det är varje onsdag och vi var där förra veckan också. Det är några timmar på kvällen med massa härlig musik och folk som dansar salsa, många är jätte duktiga. Och i början är det nybörjarkurs som man får gå på gratis, så det gjorde vi igår och det var jätte kul. Så nu kan vi grundstegen iaf, sen får man väl träna upp sig lite. Vi var där med nästan alla volontärerna som bor med oss nu och kwame, så vi var nio stycken. När man är vit i det här landet får man alltid mycket uppmärksamhet, dom tycker vi är så annorlunda. Så man blev uppbjuden direkt om man inte höll sig i närheten av någon annan. Så jag dansade mest med mamma haha.

Nu ska vi vila en stund efter en hel dag ute, man blir så trött här. Vi har shoppat idag också och det tar ordentligt på krafterna, det är inte direkt som att shoppa hemma i varuhusen. Det är kaosiga marknader som gäller, i värmen och trängseln. Men det gick bra iaf, vi hittade lite grejer vi behövde. Sen ska vi till internet caféet innan middagen.

Karin Effia Elisabet Hemlin (1 sep)

Här i Ghana har dom en lite speciell sak med namnen, dom får ett afrikanskt namn beroende på vilken dag man är född. Eftersom att jag är född på en fredag betyder det att mitt afrikanska namn är Effia. Fast jag vet inte om det stavas sådär men så säger man iaf. Så antingen använder man sitt afrikanska namn som tilltalsnamn eller så får man ett annat namn, många har engelska namn. Som typ William i min familj, men Kwame och Ama har sina afrikanska, det är lördagsnamnen. Jag tycker det är en ganska kul grej, och vissa kallar mig Effia ibland så jag reagerar på det nu.

Senast när vi skulle till internet caféet var det fullt så vi gick hem, och nästa gång tog vi med usb med dagboken på men min funkade inte. Så idag ska jag göra ett nytt försök. Och vi ska även försöka shoppa lite idag, och sen kanske träffa svenskarna igen eller åka och bada med våra norska volontärvänner. Så det blir nog en skön dag förhoppningsvis. Vi ska äta pizza till lunch också, lyx lyx!

Dom senaste dagarna har varit ganska händelserika, inte för att det är någon ovanligt här haha, varje dag är ett äventyr. I fredags jobbade vi ju som vanligt, då var vi i ett ghetto i en hamnstad som heter Tema. När man tänker hamnstad får man en bild, iaf fick jag det. När vi kom dit var det något annorlunda än jag tänkte.. Det var sjukt risigt, luktade helvete rent ut sagt, proppat med fiskebåtar i det helt sjukt äckliga vattnet. Och fiskebåtarna här ser ut som vikingabåtar typ, smala och långa av trä, och oftast målade i massa olika färger. Dom är jättefina egentligen men dom här var så himla slitna och äckliga så hela stället såg bara hemskt ut. Iaf så var vi där och gjorde vårat vanliga jobb med missbrukarna. Sen gick vi och lade oss hyfsat tidigt för vi skulle upp tidigt på lördag för att åka till barnhemmet och hälsa på våra älskade ungar! Vi gick upp 5 och åkte vid 6 för att slippa den värsta trafiken. Resan tog ändå fyra timmar, men var lätt värt det för att träffa gullisarna. Så vi stannade där några timmar och åkte hem på eftermiddagen och kom hem ganska sent på kvällen. Sen spelade vi kort med norrmännen i deras rum och umgicks lite. På söndagen hade vi en chilldag, vi gick till en pool på ett hotel där man betalar ungefär 35 kr för att vara vid poolen hela dagen. Det var himla najs att bara ha lugn och ro och vila och bada, vi var nästan dom enda där dessutom. På kvällen var vi bjudna på fest på rehab centret, det var gradation party för dom som gjort färdigt sitt tre-månadersprogram. Då är dom alltså färdiga att släppas ut i världen igen hehe. Det var jättekul att se killarna/männen fira, dom var så stolta och glada. Vilket man förstår, det är en enorm förändring dom har genomgått. Många av dom har jag svårt att föreställa mig att dom har varit som människorna i ghettona. Det var sång och dans, många tal och berättelser från killarna själva, deras familjer och apostel såklart. Sen ropade han upp oss och sa jättefina saker om oss inför alla, om att vi gör ett jätte bra jobb och sådant. Och sen fick vi också hålla ett litet tal, oväntat men det gick bra. Igår jobbade vi igen, det blev en 12-timmars dag så jag var så himla trött efter. Vi kom hem efter 20 från jobbet, då var jag så hungrig så jag mådde illa men det var jättegod mat.

Nu ska jag bara stryka lite sen drar vi iväg och gör våra ärenden. Hoppas alla har det jättebra där hemma!

Kram

Ghanaian funeral

Vi ar tillbaka i Cape Cost, for Mama Minas bror har gatt bort. Och begravningen ar har for dom kommer har ifran. I Ghana haller en begravning pa vanligtvis tre dagar, fredag, lordag och sondag. Pa fredagen ar det likvaka, da fick vi se Nana, alltsa han som dott, i oppen kista. Lordagen ar den dag man sorjer, man har svarta klader, gar i kyrkan, ater och sa ar det gravsattning. Sen pa sondagen ar thanksgiving, da har man vita klader med svart monster, gar i kyrkan och sjunger och dansar, ater och umgas och har trevligt. Sa idag ar det sondag, den glada dagen da man ar tacksam for allt bra han fick vara med om osv. Pa eftermiddagen ska vi aka hem till Accra igen, det ska bli skont. Men det har varit jatte trevligt att vara med pa bgravningen. Nar vi ar hemma igen ska jag skriva om dom senaste dagarna, orkar inte gora det har for har inte alla bokstaver hehe. Sa det kommer mera snart!

Kram

Sååå

Nu har jag uppdaterat lite från den tiden vi inte har haft internet. Och skrev även till texter till bilderna som jag la in förut, så ni vet vad saker och ting är, jag hann inte göra det förra gången. Så nu har vi varit i Accra några dagar, och det har varit jätte bra hittills. I söndags var vi i paradiset och hade en grymt skön dag! Vi åkte till en strand som ligger en bit bort, och det var så himla fint och härligt där. Helt lugnt, inga försäljare och inge mycket folk. Det var som en smal ö, en vit sandbank som låg en liten bit ut i havet, så man åkte med en liten båt över. Det kändes som man hade kommit till paradiset verkligen. Sen igår, alltså måndag, började vi med vårat nya volontär projekt. Vi var på ett rehab center för drogmissbrukare, och det var verkligen intressant. Vi hade ju redan varit med barn så kände att det kunde vara kul att prova på något nytt. Så nu ska vi vara där ett tag och känna hur det känns, och om vi gillar det kanske vi är kvar där resten av tiden, annars kan vi jobba på en skola. Men igår var det väldigt spännande iaf. Varje måndag, onsdag och fredag åker dom ut till ghetton och delar ut mat, kläder, biblar mm och sjunger, dansar och ber för dom. Dom är nämligen väldigt religiösa, det är det som tar dom ut ur missbruket och sitt gamla liv. Men hjälp av gud och jesus och allt det där. Och när man är i ghettona kommer det missbrukare och svarar på frågor och tar blodtryck och väger sig. Så mamma tog blodtryck och jag frågade frågor och fyllde i papper, det var frågor om droger, hiv, prostitution och sådant. Sen pratade dom med folk från rehab centret om deras liv, och om religion och hur dom kan förbättra sina liv och allt sådant. Det var en väldigt intressant dag, och annorlunda än man är van vid. Det är liksom inte ofta man hamnar i en sådan situation, att man sitter och snackar med en stenhög skitflummig hallick som är cocain missbrukare i slummen i Afrika. Ganska kul men samtidigt väldigt tragiskt.
Idag är det min födelsedag! Så vi är lediga idag från rehab, för vi har en del ärenden att göra. Vi har varit och lämnat tyg hos sömmerskan utanför vårat hus, hon ska sy klänningar till mamma och mig som vi ska ha på oss på en begravning. Jag berättar mer om det sen, men det är i helgen iaf. Och imorse fick jag jätte god födelsedags frukost som Mama Mina planerat. Det var te och bröd som vanligt, plus mackor med tonfiskröra, ananas, papaya, bananer och fikabröd, typ olika wienerbröd med olika fyllningar. Så himla gott! Och ikväll ska jag få födelsedagsmiddag, gud vad jag känner mig ompysslad :D Sen har jag sagt till mamma och kwame att dom får bestämma vad vi ska göra på kvällen, jag förväntar mig inge mycket men vi kanske kan hitta på något allihopa.
Det var allt för stunden.

Hörs sen, kram kram!

lite dagbok

Kex (12 okt)

Här i Ghana finns det gott om kex, oftast söta men finns en del lite salta också eller neutrala. Överallt finns de att köpa i hundratals olika sorter, så det blir att man äter ganska mycket av dom. Så fort man är lite hungrig eller sugen på något så är det bara att köpa lite kex. Jag äter det till frukost, mellis och när som helst när jag är sugen. Jag har fått mina favoriter, en sort som är digistive fast mindre och i portionsförpackningar, och en sort som är salta. Jag äter ihjäl mig på en sort och sen byter jag när jag tröttnar och börjar på en ny. Så just nu äter jag ihjäl mig på soda crackers, mums mums. Man kan köpa i storpack jättebilligt så det gör jag då och då. Digistivekexen kan man köpa för ungefär 12 kronor och då är det 50 portionsförpackningar med 4 i varje.

Hemma i Accra igen (15 okt)
Nu sitter jag och mamma hemma i våran säng efter jättegod middag hos Mama Mina. Vi kom tillbaka hit igår vid ett tiden på dagen. Jag har inte orkat skriva på några dagar för har varit så ledsen. Så nu ska jag berätta hur sista dagarna på barnhemmet har varit. Allt var bra hela tiden dom sista dagarna, vi hade mycket bra stunder med barnen. Men ju närmre vi kom sista dagen, alltså fredag, kändes det jobbigare. Vi skulle ju lämna våra kära barn. Men som sagt så var allt bra.. fram tills sista kvällen. Vi hade planerat att vid middagen innan de åt skulle vi dela ut presenter till barnen som vi köpt. Det var en varsin skrivbok, penna och kex. Sen skulle vi umgås med barnen som vi gjort varje kväll enda sen vi kom dit. Fast tänkte att alla barn kunde vara ute tillsammans och leka lekar eller något. Men allt blev förstört, hela kvällen blev bara skit bara för kärringen som jag kallar henne nu, alltså madam. Jag orkar inte dra hela historien för det är svårt att förstå själv ens, men hur som helst blev först inte utdelningen av presenter som vi planerat. Sen när vi skulle vara med barnen fick vi inte det. Hon var tydligen arg på oss av någon anledning, men visade det inte till oss utan fick höra det av barnen sen. Mot oss låtsades hon vara snäll. Men fast det var vår sista kväll med barnen fick vi inte vara med dom för dom skulle till skolan och lära sig sånger.. hela kvällen. Jag blev jätte ledsen och gick in på vårat rum och grät, det var våran sista chans att umgås med våra barn och hon gör sådär. Och det kändes så otacksamt av henne, när vi gjort så mycket för henne och barnen och hemmet. Så kom lilla Kwame in till mig så jag fick lite tröst iaf, han såg på mig så oförstående när jag grät. Men efter en stund somnade han i min famn. Då gick jag ut för att lämna honom i hans säng, och när jag gick förbi madam och dom andra såg dom att jag grät och var besviken. Så tror hon tänkte till lite då faktiskt. Iaf träffade jag Ernest när jag lämnade Kwame, då fick jag ett brev av han som var så gulligt. Och så kom några fler barn och kvällen blev bra till slut för vi fick umgås med dom. Men jag var så himla ledsen för både allt det som hände och att lämna barnen, och det är jag fortfarande. Saknar dom redan jätte mycket. På fredag morgon var planen att åka vid 9, så efter frukost och packning gick vi ut och kollade på när dom sjunger innan skolan. Sen gick vi till nursery och sa hejdå till alla de små, och sist gick vi runt i alla 6 klassrum och fick kramar av alla och sa hejdå. Sen åkte vi iväg, och det blev en rolig resa faktiskt, för här blir ju alltid allting annorlunda än man tänkt sig. Så kom vi hem till Mama Mina och det var jätte kul. Och idag har vi varit i Accra city en sväng och sen på stranden och bara tagit det lugnt.

Mera bilder

Jag och lite barn

Mamma med bebis

Little Kwame <3

Såhär bär man barn i Ghana, i ett tygstycke på ryggen

Snygga grabbarna

På utflykt

Hälsade på grisar

Jag med bebis

Prommis

Góungar!

Uppdatering!

Tillbaka med barnen (6 okt)

Igår var vi som sagt på Cape Cost castle, det är ett gammalt slott från 1600-talet tror jag. Vi fick en guidad tur och fick veta massa intressanta saker. Men det var väldigt hemskt, för det hela handlade om slavhandel. Det var européer som byggde slottet och tog det inhemska folket till slavar, dom fick bo i små kammare flera hundra i varje där det knappt fanns ljus. Varje slav bodde där i tre månader och då var de instängda där hela tiden. Deras avföring åkte ju inte iväg någonstans så guiden visade ett streck på väggen som visade hur djupt det var med sånt. Det var typ upp till låren, och det levde dom i hela tiden. Det fanns också en straff kammare där kvinnorna som vägrade bli sexuellt utnyttjade fick vara en vecka. Ett jätte litet rum utan något ljus alls. Och så det allra värsta, ett rum för de slavar som försökt rymma. Där fanns inte heller ljus, ingen ventilation så fanns knappt syre, dom var fastkedjade och fick inget att äta eller dricka. Dom fick vara där tills dom dog helt enkelt, det var straffet.
Det var en jätte intressant utflykt, jag som gillar historia tyckte ju det var spännande. Men det är så sjukt, jag har svårt att förstå att sånt här verkligen har hänt. Vad var det för fel på människorna., vad tänkte dom, att dom kan komma till ett land och ta allt som finns där och göra till sitt eget, till och med människorna tog dom till sina ägodelar och behandlade som skit. Väldigt obehagligt men sant.
Efter slottet började vi dra oss tillbaka mot barnhemmet. Tog oss in till stan, åkte den långa biten till Swedru med trotro, var tvungen att åka taxi till Akwakwaa för gick nästan inga trotros. Vi kom fram vid åtta tiden på kvällen så vi gick och pratade lite med de stora barnen och sa god natt. Sen var det hink dusch och sova. Idag har vi gått tillbaka till rutinerna med barnen och det är så mysigt så.

Framtiden (7 okt)

Jag har börjat fundera lite på framtiden, jag måste ju börja planera lite. När jag kommer hem från ghana är min framtid helt oplanerad så jag kan göra precis vad som helst med mitt liv. Min plan är att börja plugga nästa höst, antagligen i stockholm, hoppas jag iaf. Så tiden mellan slutet av november till nästa höst är ganska öppen. Det jag vill är att först jobba hemma i gävle ett tag och tjäna ihop lite pengar, kanske två månader eller något. Sen flytta utomlands ett tag för att bo och jobba där. Jag känner att jag ska utnyttja den tiden innan jag börjar plugga till något jag verkligen vill göra, för sen blir man ju låst i några år. Så det vill jag verkligen, frågan är bara vart jag ska flytta. Innan jag kom hit till ghana den här gången har jag aldrig tänkt på det som ett alternativ, men jag måste erkänna att jag har tänkt på det en del nu. Jag tror inte det är svårt att få jobb här och man lever väldigt billigt. Dessutom trivs jag sjukt bra här, just nu känns det som att jag aldrig vill åka hem. Förutom att jag saknar mina vänner och familj såklart men jag vet ju att jag får se dom igen, dom finns kvar där hemma. Nackdelen med att flytta hit är ju att det är så långt bort, men samtidigt är det ju inte jätte länge och sen kommer jag hem igen. Det är mycket i mitt huvud nu, jag får se hur det blir med tiden.

Tillbaka till verkligheten (7 okt)

Idag har varit en väldigt bra dag, jag har haft så kul och mysigt med barnen. Jag bestämde mig för att vara med i skolan idag, för annars har vi inte så mycket att göra om dagarna. Så efter badningen av småttingarna åt vi frukost och chillade lite, sen väntade vi tills det blev rast vid 10 tiden och då frågade jag en av lärarna om jag fick vara med. Det fick jag självklart så jag satt med klass fem och hade lektion, det var engelska. Dom hade läsning idag så dom läste högt och lite annat. Läraren var bra faktiskt, jag blev positivt överraskad. Jag hade fått en bild av att lärarna var jätte stränga och jag har sett att vissa går omkring med pinnar som dom slår dom med. Det är jätte hemskt men det är så dom gör här, alla föräldrar och alla vuxna slår barnen. Men oftast är det bara en smal pinne dom hytter med, och bara ibland får dom ett pisk. Men läraren som jag var hos idag slog dom inte och hade ingen pinne, så det var skönt. Men faktiskt så kan vi säga åt dom om vi inte tycker om att dom slår barnen, det sa Mikaela till oss. För hon har sagt det till dom att hon inte vill att dom gör det. Så nästa gång jag ser det ska jag säga till faktiskt. När det blev lunch hjälpte jag och mamma till i matsalen, eller vi gjorde allt nästan kan man säga. Det verkar som att dom har börjat ge oss mer ansvar nu. Sen åt vi våran lunch och efter det har jag varit ute bland barnen hela dagen. Nu ska vi snart laga middag tror jag och antagligen hjälpa dom med deras middag. Idag kom det hit nya volontärer också, två tjejer från sverige. Jätte trevliga verkar det som, dom ska vara här i två månader men bor inte på barnhemmet som vi gör. Utan i en värdfamilj några byar härifrån. Så dom kommer vara här varje vardag. Nå mer har jag inte att rapportera för idag.

“Den här kjolen är det kiss på, jag tror jag ska ha på mig den idag” (10 okt)

Detta är ett citat av mamma, hon sa det häromdagen på morgonen när vi klädde på oss haha. Här på barnhemmet blir man så skitig och äcklig så till slut vänjer man sig och bryr sig inte längre. Jag använder bara fula kläder för jag vet att dom blir förstörda, och sen tänker jag lämna kvar dom här ifall någon vill ha dom.
Dom senaste dagarna har varit så bra, man får bättre och bättre kontakt med barnen och vi har gjort en del roliga saker. Det är ett gäng stora barn som är jätte mysiga att vara med, vi har hängt mycket med dom nu. Dom är runt 12 år. Vi har varit ute på två långa promenader då dom visat oss massa saker. Vi gick genom olika små byar och så tycker dom det är så roligt att berätta om allting, och vi är ju intresserade av att lära oss. Så jag har lärt mig massor om olika plantor, träd, naturmediciner, frukter, grönsaker och sånt.
Igår följde vi med Madam på en liten utflykt, vi visste inte vart vi skulle men hon ville att vi skulle följa med. Vi hälsade på några släktingar till henne för en annan släkting hade dött så dom planerar begravningen. Det var först ganska trevligt men sen började dom snacka massa med oss om att dom vill ta oss till sina byar och visa massa saker och göra oss till “queen mother”. Det innebär typ att man blir högt uppställd i byn och att man betalar för saker och har hand om viktiga saker typ. Har inte riktigt fått någon klarhet i det där. Och dom fick våra telefonnummer för vi kunde ju inte säga nej när Madam var där så nu har dom börjat ringa oss.. Så vi ignorerar deras samtal haha, det är så knäppt alltihopa. Vi vill ju inte åka iväg härifrån nu när det bara är några dagar kvar, då vill ju vi vara med barnen. Men idag måste vi åka en sväng till Swedru och köpa lite ätbara saker för vi har knappt någon kvar att äta.
Igår var vi och kollade på en fotbollsmatch i grannbyn. Vi tog en “swedish walk” dit för vi fick lite bråttom. Så brukar barnen säga: this is swedish walk, and this is african walk. Det är alltså när man går snabbt det är svensk, och när man går sakta är det afrikansk stil. Det är otroligt vad folk går sakta här, jag tycker det är drygt för man kommer ju ingen vart, och så måste man gå och släpa på benen. Men det är samtidigt skönt att det är så avslappnat här, det är inte stressigt som hemma.
Vi gjorde en liten upptäckt här i förrgår.. Jag gick ut och klippte naglarna utanför, och som med allt vill dom se vad man gör och prova själva. Så jag klippte naglarna på några som behövde och så frågade jag hur dom brukar klippa naglarna. För dom var ju så fascinerade av min nagelklippare. Då sa dom att dom använder tänderna, och biter ner naglarna. Jag trodde dom skämtade först med sen fattade jag att dom var seriösa. Och då frågade vi ju hur dom klipper tånaglarna, och då berättade dom att dom använder rakblad som dom hittar ute i soporna. Vi har sett några gånger att dom går omkring med rakblad och då tar vi ju dom såklart direkt och säger att det är jätte farligt. När vi frågar så säger att dom har hittat dom ute eller i soporna. Dom rotar nämligen i soporna här, det har jag nog glömt att berätta. Så ibland ser man saker ute på barnhemmet som man har slängt . Till exempel konservburkar tycker dom är jätte kul att leka med. Men nu tänker vi iaf ge dom våran nagelsax och försöka få dom att se till att alla använder den och inte rakblad!

Tre dagar kvar (11 okt)

Nu är det tisdag och vi åker härifrån på fredag morgon. Ush det känns hemsk att lämna mina barn.. Jag tycker det ska bli skönt att komma tillbaka till Accra och jag ser fram emot att göra något annat. Men jag kommer sakna mina älsklingar så himla mycket, och jag vet att dom kommer sakna oss så det är jätte jobbigt. När vi var ute på promenaden jag berättade om häromdagen sa Ernest att han vill följa med när jag åker. Jag sa att jag önskar jag kunde det men att det inte går, och då sa han att när jag åker kommer han gråta jätte mycket. Gud vad jag inte vill lämna honom, jag vill ta med han hem. Han är ganska tystlåten av sig, inte direkt blyg men han tar inte för sig så mycket. Med sina kompisar är han ju mer framåt men han sitter ofta tyst. Och han ser så ledsen ut ofta, jag tror att det mest är så som han ser ut för när jag frågar så säger han alltid att han inte är det. Men det är jobbigt att han ser så olycklig ut, man vet ju inte vad han har varit med om. Iaf så frågade jag honom igår om han ville brevväxla med mig när jag har åkt, det ville han och jag såg att han blev väldigt glad. Så det känns lite bättre nu iaf att veta att vi kommer hålla kontakten.
Nu är vi i Swedru på ett internet café, och det är antagligen sista gången vi har internet innan vi kommer till Accra. Så vi hörs om några dagar igen. Kram!


                                          Ernest <3

På barnhemmet

Vi har inte tillgång till internet här så jag skriver på mammas lilla laptop som vi har med oss, och sen när vi kommer till något internet café lägger jag upp allt på en gång.

29 september
Nu har vi varit på barnhemmet här i Akwakwaa några dagar. Det är runt 90 barn här tror jag. Det är blandade åldrar, den minsta är några veckor och det finns några som är ganska gamla i tonåren. På gården finns sovsalar för barnen, småbarns huset, matsal, skola, vattenpump rum och toaletter. Sen precis utanför staketet fast på samma gård är huset vi bor i. Där bor Madam också, hon som driver barnhemmet. Och så finns det några andra rum där inne som har olika syften. Vi har en toalett och ett “duschrum” där man tar sin bucket bath, alltså en hink med vatten som man skopar över sig. Det finns inte rinnande vatten utan det pumpas upp på gården, men el finns det.
Barnhemmet ligger långt ute på landsbygden i en liten by. Där kan man köpa lite saker men det är inte mycket, lite frukt och vatten och sådant bara. Sen finns det en större by en bit bort som man kan åka till med trotro, dit var vi igår och köpte lite mat så vi klarar oss. Vi gör nämligen vår egen mat här för deras mat är inte alls hygienisk och alla volontärer som ätit den förut har blivit jätte dåliga i magen. Så vi käkar konserver och nudlar och sånt.
Vi var i byn igår också och köpte vatten, och i ghana dricker man vatten ur plastpåsar, ska försöka lägga upp bild på det. Så man köper en stor säck med dom där påsarna, den är svintung så man knappt kan bära den så är nog bra många liter. En sådan säck kostar en cedi, alltså 5 kronor.
Jag tycker det är jätte mysigt att vara bland alla barnen, dom är så söta och gulliga. Samtidigt saknar jag accra, jag känner mig så hemma där. Och här är allt så annorlunda, folk är på ett annat sätt här och det är verkligen ute på landet. Men det ska bli kul att vara här i två veckor och mysa och leka med gullungarna!
Igår kväll var det fest här på barnhemmet för idag åker Mikaela och hennes mamma Marie hem. Dom är också volontärer som brukar vara här ganska ofta. En tjej som heter Elina brukar också vara här. Dom betalar jätte mycket till hemmet och nästan allt som finns här har dom fixat. Det är dom som har borrat efter vatten och allt. Så det har varit jätte bra att vara med dom här några dagar och lärt oss allting. Barnet tyckte det var jättekul på festen, dom fick en varsin matpaj, en påse med kex, klubba och en ballong och en cola. Det är riktigt lyxigt för dom för annars är det ganska knapert. Mikaela och Marie hyrde en ljudanläggning också så det var stora högtalare med musik hela kvällen, och gud vad barnen hade roligt. Dom dansade hela tiden och var så himla glada.
Det vi gör här på barnhemmet är såklart att leka och gosa med dom men även hjälpa till med olika saker. Till exempel fick jag smörja in och klä på små barnen när dom hade badat igår. Och så sköter vi mycket om deras sår och sådant, det är många som har riktigt obehagliga sår som måste skötas om. Jag kan vara ganska känslig mot sådant och idag var det en jätte obehaglig sak. En pojke som är 8 år hade haft en litet bandage på tummen sen vi kom men visste inte vad det var, och idag kom han till oss och var jätte ledsen och hade ont. När mamma öppnade bandaget hade en bit av hans fingertopp ramlat av och låg kvar i bandaget. Det såg hemskt ut och luktade riktigt illa, hans fingertopp var ju död. Han hade huggit sig med en kniv när han skulle göra något i skogen, det var ungefär en vecka sedan. Vi tog med honom till en klinik i byn så han fick ordentlig vård. Så nu ska vi se till att han går dit regelbundet och så ger vi honom medicin. Så det är en del sådant att fixa med varje dag. Nu var jag precis ut och hjälpte mamma med en pojke som har en stor böld under armen stackarn. Han får gå med armen upp i luften hela tiden, men nu pressade mamma ut massa var så vi tror den kommer bli bra.

5 oktober
Semester! Nu är vi i Cape Cost och har lite ledigt från barnhemmet. Det kan behövas för man blir väldigt trött av att jobba där, barnen tar mycket kraft och sysslorna och värmen. Så det är jätte skönt att ha några härliga dagar vid kusten. Cape Cost är en stor stad som ligger vid havet några timmar från Accra, det är väldigt fint här. Vi kom hit i förrgår och bodde på ett hotell utanför stan vid en strand. Igår var vi en liten stund på stranden sen åkte vi iväg till Kakum National Park. Där går man en vandring genom djungeln på smala hängbroar högt upp i luften. Lite läskigt men väldigt roligt, och jätte fin natur. Sen åkte vi in till stan igen och började leta boende för natten. Det tog sin lilla tid och precis när det började kännas hopplöst så dök det upp en skylt. Så vi följde den och hamnade på ett enkelt men bra hotell som vi är jätte nöjda med. Det ligger centralt och nära slottet som vi ska besöka idag. Vi ska även försöka hinna med lite shopping och internet cafe. Sen åker vi tillbaka till barnen i eftermiddag. Även fast det är skönt att komma bort ett tag saknar jag barnen, man har ju fått några favoriter som man har fått speciell kontakt med. Jag har två pojkar som är mina godbitar, lilla Kwame som är typ tre år och Ernest som är tolv. Kwame har börjat sova inne hos oss innan vi åkte så det är jätte mysigt, han är så söt. Så det kanske han fortsätter med när vi kommer tillbaka.
Dagarna på barnhemmet brukar se ut ungefär såhär. Vi går upp vid 6 och äter lite så man klarar sig, då går vi ut och hjälper till med badningen av småbarnen. Dom stora ansvarar själva för att hålla sig rena. Småttingarna ska badas, torkas och smörjas. Sen umgås man lite bara innan alla ska till skolan. Då går vi och äter frukost. Sen ser alla dagar olika ut, ibland är man med barnen, ibland åker vi till byn och handlar, ibland hjälper vi till med något osv. Och varje dag har vi tagit en tupplur mitt på dagen för man blir så trött. Sen på kvällen efter vi lagat middag och ätit går vi oftast ut och hjälper till att dela ut mat till alla ungar, då är det kaos kan jag säga. Sen umgås vi med barnen på kvällen och det är höjdpunkten på dagen tycker jag, först är det både små och stora som man är med. Så brukar dom små somna i mitt knä så jag går och lägger dom. Och då blir det dom stora kvar, alltså dom mellan 9 och 13 år kanske eller något sådant. Det är så mysigt att sitta och prata med dom, speciellt Ernest som har blivit min pojke. Det ska bli kul att komma tillbaka till dom snart faktiskt.
Nu kanske det tar ett tag innan nästa uppdatering men vi får se. Ha det bra!

Kram kram

Kortis

Hejsan! Nu ar jag och mamma pa en liten semester, sa ar pa ett internet cafe nu. Imorgon ska vi tillbaka hit med mammas lilla laptop, da ska jag uppdatera ordentligt. Nu ar jag super hungrig sa vi ska ga och ata lite. 

Kram 

Lite bilder

Vår gata

crazy trotro

Kokrobite beach

älsklings puppies

Mamma på Mama Minas gård

lite stad

i kyrkan

vårt badrum

vårat rum

Efter en vecka i Accra

Nu har vi varit här i ghana i en vecka. Vi har haft det lugnt, skönt och roligt och bara varit i Accra hos Mama Mina. Vi har en egen lägenhet på andra sidan gatan i princip. Det är jättebra för att vara ghana faktiskt, vi har det så bra så. Har till och med dusch och toa med rinnande vatten.
Dagarna vi har varit här har vi bara tagit lite som dom kommer. Vi har umgåtts en del med dom andra volontärerna som bor hos Mama Mina, det är fyra tjejer från tyskland som är jätte trevliga och roliga att vara med. Vi har varit på stranden två gången, på två olika stränder. Vi har varit i centrala accra på marknaderna, det är sjukt där. Packat med folk överallt, jättevarmt, försäljare längs hela gatorna som ropar och drar i en för att man är vit. Men det är samtidigt skitkul för det är så annorlunda än man är van vid. Och allt annat i det här landet är annorlunda, det är nästan svårt att förstå innan att det finns så annorlunda platser. Mer saker vi hunnit med är hälsat på ett sjukhus, vi följde med Mama Mina när hon skulle göra något och då fick vi gå in på bb och se små bebisar. Sen i förrförrgår följde jag med tjejerna till nån karaoke bar på kvällen. Igår följde vi med till kyrkan för det var ju söndag, och jag har aldrig sett något liknande! Den enda likheten mellan en svensk gudstjänst och en i ghana är det finns en präst. Det var ett jättestort hus som inte ens var färdigbyggt och såg inte alls ut som en kyrka, flera hundra personer där inne som dansade och sjöng och ropade. Det var som en fotbollsmatch. Så det var spännande. Sen på eftermiddagen spelade jag biljard med min nya kompis Kwame som är Minas son.
Idag är vår sista dag innan vi drar iväg till Akwakwa för att jobba på barnhemmet. Våran plan för dagen är att först sitta lite vid datorn och uppdatera, sen tvätta kläder och sen åka till stranden om vädret klarnar upp. Och på barnhemmet ska vi vara i ungefär två och en halv vecka. Sen kommer vi tillbaka hit och är här resten av tiden, det blir ungefär fem veckor. Då ska Mama Mina hjälpa oss att hitta ett ställe att volontära på, det blir antagligen en skola eller ett rehab center.

Jag måste berätta om igår kväll, det blev en minst sagt galen kväll. Vi har tre nya volontärer som bor med oss så nu är vi ganska många. Det var deras första middag igår tillsammans med oss och den blev lite oväntat dramatisk haha. Det började med att Mama Mina blev biten av något, hon trodde det var en av sina valpar så hon tänkte ta upp den och skälla på den, men det visade sig vara en liten katt. Den började låta jättemycket som att den gnällde, och den var jätte konstig! Den jagade valparna och vi tror att den kanske bet dom. Så alla fick lite panik för den kunde ju ha rabies. Så alla ställde sig på stolar och bord och allt var panik. Vi tog upp valparna för dom var jätte rädda, och så dom inte skulle bli bitna. Några i familjen försökte jaga katten och slå ihjäl den, så då gick jag in i huset för jag inte ville se det. Men då kom den in istället och jagade folk, så jag sprang ut igen. Sen försökte dom fånga den i en låda istället men gick inge bra. Efter mycket drama försvann den helt plötsligt och vi har inte sett den sedan dess. Mama Mina fick åka till sjukhuset och få sprutor mot rabies ifall att. Så vi hoppas att allt går bra. Så det var gårdagens drama.

Hoppas ni har det bra där hemma!
kram kram

hej

Nu ar det lite krangel med datorer, vi haller pa och forsoker fixa men allt ar lite knasigt har borta. Sa nu kan jag inte skriva sa mycket, men om nagon dag ska det nog ga bra. Men vi har det bra iaf, har varit jatte varmt idag jamfort med dom andra dagarna. Det har faktiskt bara varit runt 25 grader, skitskont! Men idag var det mycket mer, ungefar 30 grader sa nagra har men det tror jag inte riktigt pa, det maste ha varit nagra grader till. Sa vi valde fel dag att aka in till stan haha men det var kul. Annars ar vadret sol varvat med mulet och ibland regn. Sa det ar perfekt.
Nu ska jag runda av for idag, ska beratta om allt senare! Kram

Ghana!

Nu ar vi antligen framme! Eller rattare sagt kom vi fram igar kvall ungefar kl tio lokal tid. Det var en valdigt lang resa, ungefar ett dygn. Men det var det latt vart! Accra ar precis som jag minns det och Mama Mina ar lika snall och harlig. Vi mellanlandade tva ganger, forsta gangen i Istanbul dar vi var i nio timmar. Sen i Nigeria dar vi bara slappte av lite folk. Vi flog med turkish airlines och det var riktigt bra, vi kande oss sa ompysslade dar pa planet. Vi fick horlurar, sockor, oronproppar, ogonbindel, hasselnotter och skitgod mat! Och sa fick vi vin till maten. Planet var dessutom jatte fint och frasht, sa vi var sa nojda. Nar vi landade i Accra tog vi en taxi hem till Mama Mina dar vi blev fint bemotta med stora kramar. Vi satt och pratade med henne en stund sen gick vi och la oss for vi var sa trotta. Imorse gick vi upp till frukosten kl 7 och da traffade vi nagra andra volontarer som bor hos henne just nu. Det var ungefar fem tjejer fran tyskland. 
Inatt sov vi inne i deras hus, vi fick lana pojkarnas rum for volontar rummet var upptaget. Men idag har vi flyttat vara saker till lagengeten vi ska bo i. Mama Mina hyr lagenheter i ett hus mittemot hennes eget dar vi volontarer far bo. Och vad har vi mer gjort idag da.. Vi har akt runt lite med Mama Mina nar hon gjorde arenden, fick folja med in pa sjukhuset och se nyfodda gullungar pa bb! Sen har vi gatt omkring lite sjalva och kollat, kopt vatten och mobilkort. Atit lunch har vi gjort och nu sitter vi har pa ett internetcafe. Nu ska vi ga och leta efter forex sa vi far vaxla vara dollar till ghana cedis. 
Sa nu har ni fatt en liten uppdatering. Hors snart igen! kram :)

hejdåå

Nu ska vi åka till arlanda om en kvart! Vi är som sagt hos storasyster och har nyss haft lite myskväll i soffan. En av lillisarna är sjuk så fick inte gosa så mycket.. Men jag får hoppas på att dom är friska när vi kommer hem. Jag vet knappt vad jag ska skriva, tror jag börjar bli lite nervös. Hoppas jag inte har glömt något hemma, hoppas vi inte missar flyget. 
Jag vet inte riktigt när vi kommer ha tillgång till internet nästa gång, men då uppdaterar jag så fort jag kan. Ha det så bra här hemma kära ni, vi hörs nog snart. 

puss och kram!

Nära nu

Nu är jag riktigt trött efter en lång kväll av packning och fixning av olika slag! Imorgon förmiddag tar vi tåget till stockholm där vi ska vara hos min storasyster och hennes familj under dagen. Då hinner vi umgås lite med små knattarna också. Sen går flyget 00.30 från arlanda. hjälp. Jag är ganska rädd för att flyga nu när det har hänt så obehagliga saker på sista tiden. 

Nu ska jag sova iaf! kram

Om resan

Hej!

Nu är det bara en dag kvar tills jag åker iväg till Ghana. Jag ska åka med min mamma och vi ska vara borta i 2 månader. Jag har varit där en gång förut i tre veckor. Då bodde jag hos en underbar dam som kallas Mama Mina i huvudstaden Accra, hos henne ska mamma och jag bo en del av tiden. Först ska vi vara där i en vecka, sen åker iväg ut på landet för att vara volontärer på ett barnhem i ungefär två och en halv vecka. Och efter det åker vi tillbaka till Accra och bor hos Mama Mina resten av tiden.

När vi är hos henne ska vi hjälpa till med hennes projekt för gatubarn. Hon har byggt något sorts hus på sin gård där hon tar in barn från gatan, hon lär dom olika saker för att de ska kunna försörja sig när de blir stora. Jag tror det var bland annat att laga mat och sy och lite mer saker. Jag kommer skriva mer om det sen när jag är där och har sett det själv. 

Barnhemmet vi ska vara på ute på landet ligger i en liten by som heter Akwakwaa och själva barnhemmet heter Nyamekye Orphanage. Jag kommer berätta massor om det sen men just nu vet jag inte så mycket. 

Vi har haft en insamling av pengar som kommer gå till barnhemmet och Mama Minas gatubarn. Barnen på barnhemmet behöver nya skolböcker så det kommer pengarna gå till där. 

Så nu vet ni lite om resan! kram